moonlitedreams - Mina dagar som trebarnsmamma.

Japp och det började igår sen har det hållt i sig hela natten. Jag vet inte hur många gånger jag spytt inatt men mår som en påse hundbajs idag. Jag är helt slut i kroppen och har ont i magen så den krampar.
Alla barnen är hemma idag då dom kan föra smittan vidare så en massa springande ben hörs ute i vardagsrummet. Jag ligger inne i sovrummet för att inte smitta och samla krafter. Jag är verkligen helt slut.

Så nu ska jag försöka sova ett tag. Skriver kanske mer sen, har även några bilder på barnen att lägga upp. Men som sagt. det får jag göra sen!


Idag fyller Älskade Nora 6 år, så grattis till dig älskade du!! <3

.. Så är mina pojkar hemma igen!! Jag har saknat dem så mycket att det gjort ont i hela kroppen. Lovah vart så glad över att se sina bröder igen och vart förbannad så fort dem försvann in på sina rum. haha.
När vi kom hem efter hämtning på skola och dagis så satte vi oss ner med Billys läxa, matematik. Han skulle idag räkna alla kroppsdelar som han har EN av och det första han sa var SNOPP! hahaha.. En annan hade börjat med näsa eller mun, ha ha. Men han hade ju rätt, han har ju bara en snopp.
En grymt god middag med klyftpotatis och "gryta" med fläskifilé, bacon och lök . Det vart så jäkla gott och jag har ätit för ett år framåt.
En sväng till affären vart det ikväll där vi hittade ett baka-muffins-paket med Cars. VILKEN FLOPP!! Fy säger jag bara. Det var första och sista gången vi köpte det. Som vanligt så blir det inte som på bilden och de små oblatbilderna man skulle lägga på var alldeles bleka och man såg knappt vad det var på dem. Besviken!!

Imorgon är det skola och dagis som gäller för alla barnen och jag ska jobba. Jag jobbar stängning imorgon så jag är hemma vid 19 tiden ungefär. Även fast jag älskar mitt jobb så känns det väldigt tungt att missa en hel dag med barnen, för då är det nästan läggdags när jag kommer hem.

Nu ska jag kika runt lite på nätet och bara koppla av. Jag har fått så ont i min axel och vet inte alls vad det bror på. Kan knappt röra armen så den får hänga stilla ett tag.

Hej så länge!

Vadå större tänker ni? (ha ha) Men jag menar lägenhet. Jag tycker om våran lägenhet MEN den är fortfarande för liten. Vi delar ännu rum med Lovah men rummet bara krymper och krymper. Alla Lovahs leksaker ligger överallt, kläder ligger framme då vi har för lite förvaring. Hela våran säng tar upp sovrummet vilket gör att det blir svårt att möblera och ha hyllor uppe. Barnens kläder ligger trångt i lådor och i garderober. Mina kläder hittar jag inte pga för lite plats.
Idag finns det inte många hyresrätter i Sthlm, inte på våran sida iaf. Och finns det så krävs det en väldigt, väldigt hög årsinkomst. Eller så ligger hyrorna på alldeles för hög kostnad.
Detta gör mig frustrerad då det Just nu känns som att vi för alltid kommer bo kvar i våran lägenhet. Det är min största mardröm. Jag vill inte bo kvar här. Jag vill ha något större!!
Tänk om man kunde trolla?

Du kom som en chock in i mitt liv. Men ojojoj vad lyckliga vi var! Men att det skulle bli en tjej denna gång trodde jag inte på. Inte ens efter rutinultraljudet där dem sa att fröet i magen var en liten tös. Glädjetårar kom och jag skulle nu bli trebarnsmamma.. Till dig, Lovah!
Denna graviditet var den värsta av dem alla. Jag hade tre lunfinflammationer, gick ner i vikt istället för att gå upp i vikt. Spydde, mådde illa och var förkyld hela tiden.
Du var beräknad att komma ut den 20/11-09 MEN du bestämde dig för att hålla dig inne ett tag.. Du höll dig kvar tills det var storebrors födelsedag, då jäklar skulle du ut. Så den 26/11-09 klockan 08:45 tittade vår älskade lilla Lovah, vägde 3585 gram och var 50 cm lång. Den största bebisen av dem alla!
Efter förlossningen vart jag jättesjuk, fick magkramper och kräkningar tills jag svimmade av. Fick åka ambulans tre gånger in till KS. Jag hade inlammation och infektion i och runt livmodern, vätska i buken som fick tömmas och blodpropp i ett kärl till ena äggledaren. Även två benmärgsprover fick tas och jag fick ta sprutor varje dag i sex månader. En jäkla resa så en månad spenderade vi på sjukhuset.
Men du var en frisk tjej iaf och det är ju det som är huvudsaken!

Nu börjar du bli en stor tjej med en jäkligt stark egen vilja. Du ska ha och ska ha. Du älskar Toy Story, Ben 10 och Bebisar/Dockor. Det är bebis, bebis, ben 10, wooody, bebis hela tiden!! Du går ingenstans utan en docka under armen.
Du vill ofta se på Toy Story 3 och blir överlycklig när big baby/babyface visar sig. Hör du Ben 10 låten så blir du galen, börjar dansa och skriker ben 10, ben 10.. Du pratar mycket och helst hela tiden. Jag har aldrig hört en unge prata så mycket som du gör. Du svarar alltid med ja eller nej när man frågar dig något. Du älskar mat och vill helst äta hela tiden. Du älskar att dansa och hoppa runt och vill mer än gärna göra kullerbyttor.
Du ska pussas och kramas hela tiden och brukar komma upp i famnen, säger "myyys" och börjar sen kramas.
Jag älskar dig Lovah av hela mitt hjärta och får ett sådant lyckopirr i magen så fort jag tittar på dig.
"Lovah mamma älskar dig!!" - AAaaa!!

Mammas skruttefis!!

Igår spydde jag på kvällen och har idag varit alldeles matt i kroppen och magen har krånglat men ikväll var jag hungrig så det lagades en snabb enkel middag. Gud så gott det var och magen min vart glad!!

Som en räddning kom du in i mitt liv. Du räddade mig ifrån allt det onda och gjorde mig till en helt ny människa. Jag minns så väl den dagen, 5/4-04 då jag satt på ungdomsmottagningen i väntrummet. Jag väntade på att få komma in och göra ett graviditetstest, för att se om det verkligen var så att ett litet frö låg i min mage.
Efter ett kissprov och ett par minuter inne på mottagningsrummet så kommer sköterskan in och säger; Du är gravid. Men är det inte lite väl tidigt? Hur ska du göra?
Jag grät, grät och grät. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen, men en sak var säker! Du skulle absolut behållas, du skulle få växa och bli en människa du också.
Hela graviditeten var en hemsk historia. Människor trodde inte att jag skulle klara av det eftersom att jag precis fyllt 17 år, många förlorade vänner eftersom jag var den enda som skulle ha barn, Kräkningar och illamående från början till slut. Men det var det värt, alla dessa jobbiga saker var som en fis i rymden, de betydde ingenting för jag visste att Jag, Ja jag skulle klara av det. Den 30/11-04 var du beräknad men efter en massa jobbiga och onda förvärkar vart jag igångsatt den 26/11-04 och klockan 15:58 tittade du ut, en underbart vacker liten pojke på 3525 gram och 48 cm lång.
Jag var så lycklig, Min älskade bebis var här...

Och tänk, snart har det gått 7 år sen du kom till världen. Du har redan börjat första klass och börjar bli en stor kille. Du är en kille som visar vad du känner, vad du tycker och vad du tänker. Du skrattar, gråter och du skriker.
Du är en kräsen kille som vägrar sätta på dig vissa kläder och kalsonger får mamma aldrig ta fram längre för de ska sitta perfekt. De ska inte vara förstora, sitta för löst eller tajt och de får inte se ut hur som helst.
Du vill aldrig ha mjukisbyxor på dig utan det är bara jeans som gäller. Man får inte fixa håret hur som helst utan det ska vara på ditt sätt. Billy, du ska veta att det är svårt för mamma att hänga med. Jag vill gärna hjälpa dig med allt, ta fram kläder, fixa frillan m.m. Och det känns jobbigt när jag inte får! Det är jobbigt att du börjar växa upp till en stor kille med egen vilja. Det kan vara jobbigt att ha en mamma med kontrollbehov!!
Jag önskar att jag fick vara vid din sida dygnet runt och se varje framsteg du gör. Men ibland vill du inte ha någon alls i din närhet utan stänger in dig på rummet och fixar och donar för dig själv.
Jag vet inte hur många gånger jag knackat på för att säga: "Hej vad gör du? Du vill inte komma ut till mamma?" HAHA, ibland säger han "nej", "okej", "jaja, jag gör väll det då!".. Men sen inser jag att det var kanske fel att fråga, han behöver ju sin ensamtid han också. Barnen är ju som vi, njuter av ensamhet ibland.
Du börjar som sagt bli stor!

Jag älskar dig Billy, Min räddning, Mitt liv, Min största Grabb!!
Du är allt för mig!!

"Jag älskar dig som hela rymden... Oändligt.."

Jag kan inte förstå att jag äntligen är gift, imorgon har jag varit gift i en vecka. Dagarna bara springer förbi och man har verkligen inte kunnat känna efter hur det verkligen känns.
Andreas sa häromkvällen -Tänk att vi är gifta! Kan du fatta det? - Min mage vände sig med en massa pirr, så började jag fnittra och sa - Ja jag vet, det är helt sjukt.. Nu kan vi inte längre säga flickvän/pojkvän eller sambo. Nu ska vi säga Man och Fru! Haha.

Hela bröllopsdagen försvann på några sekunder och var över hur snabbt som helst. Vi kunde inte förstå hur tiden kunde gå så snabbt. Men en underbar dag var det.


På morgonen gick vi upp och nervositeten och stressen kröp in under skinnet. Vi fattade inte alls hur vi skulle hinna med allt. Jag tog mig ut på Slite för att köpa frukost och köpa rosor till brudbuketten innan det var dags att gå hem till Nora och Eddie för att lämna tidiga födelsedagspresenter till Nora. Då fick hon även klänningen jag sytt och hon var så underbart vacker i den. Hon såg ut som en liten körsbärsbakelse.
Efter det var det dags att leta barnvakt till pojkarna och dom fick åka hem till Andreas bröder och hänga där innan det var dags att ta sig till församlingshemmet. Lovahs farmor kom och hämtade Lovah för att ha henne innan vigseln.
Andreas åkte iväg med Jonas till församlingshemmet en svän för att sen komma tillbaka för att duscha och så. Jag mötte upp Mli för att göra oss i ordning på hotellet. Det vart såååå stressigt. Men vi hann.
Sen tog vi bilen till församlingshemmet för att klä på oss, fixa håret och klä på all ungar. Sen var det dags att gå till Kyrkan. Jag mådde sååååå illa. Jag hade hjärtat i halsgropen och var så nervös för att gå in.. Men nu var det dags.. Alla klockor började ringa och vi skulle börja gå in!! (forts. följer)

Idag fyller min brorsson Christoffer 17 år!! Tänk att det bara är ett år kvar till 18 nu ;)
FASTER ÄlSKAR DIG GUBBEN!!!!

Att få dela mitt liv med dig är som en dröm, en dröm vackrare än allt annat. Att få älskas av dig är gör mig till den lyckligaste kvinnan på denna jord.Jag älskar dig av hela mitt hjärta och jag älskar allt med dig, men mest för att du har ett hjärta av guld. Du ställer alltid upp och gör allt du kan för att få alla i din närhet att må bra.

Andreas, jag älskar dig och det är dig jag vill leva för resten av mitt liv med. Jag vill vara din för all framtid.
Det är den drömmen jag har, drömmen som är vackrare än allt annat.

Dagen har varit kämpig faktiskt. Jag har gråtit i stort sett hela tiden på jobbet. Jag kan inte smälta riktigt att Fredrik faktiskt dött. Det känns som ett extremt dåligt skämt. Hur kan det hända? Han kan ju inte vara död! Det är jobbigt att läsa på hans minnes-sida på facebook där alla skriver så vackra saker om honom. Man får se Emellies alla uppdateringar från henne och deras dotter. Det skär i mitt hjärta att se allt detta. Det gör ont. Jätteont.
Dagen idag har varit en dag med massa minnen. Men det kändes lite läskigt för Gustaf på jobbet hade igång sin mp3 då helt plötsligt en massa Bob Marley började spelas. Då brast det. Jag grät, grät och grät samtidigt som jag städade i köket. Jag kunde inte jobba ute i cafeét utan fick hålla mig inne i köket.
Efter ett tag var det skönt att få lyssna på musiken, man fick bearbeta det hela även fast jag ännu inte förstått.

Men Fredrik, du har alltid betytt massor för mig och har alltid haft en plats i mitt hjärta. Du kommer alltid att betyda något för mig och kommer alltid ha en plats i mitt hjärta. Du har fått en underbart vacker dotter som jag vet alltid kommer bära med dig. Alla dina vänner kommer bära med dig. Hela din familj kommer bära med dig. Alla dessa människor kommer föralltid bära med dig i sina tankar, hjärtan och drömmar.
Det kommer även jag göra, ska du veta!!

Vila i frid kära Fredrik.


Fredrik Erkenfalk
13 september 1986 - 25 augusti 2011