moonlitedreams - Mina dagar som trebarnsmamma.

I två timmar (ca) stod dem där nere och på den tiden kom det fram EN person och kollade. Resten sneglade och gick förbi bara. Det gjorde ont i mitt hjärta. Dem kämpade med detta och ville verkligen sälja sina saker men kunde någon ta sig tiden att gå fram och kika? NEJ..

Jag tvingar inte någon att köpa utan bara lägga en ynkla minut av sitt liv på att se vad dessa lådor hade att erbjuda. Pojkarna både frös och vart rastlösa tillslut och sade "mamma.. vi struntar i det här!!". Då gjorde det ont i mig, som dem kämpat. Som dem såg fram emot detta, valt pris m.m.

När vi i somras var på väg hem till min bror så promenerade vi längs med villorna på kb-vägen där vi får syn på två små tjejer som hade en liten vägloppis. Och för mig var det självklart att vi skulle gå och kika vad dem sålde för något. Det var mest dockor och hästar m.m. som grabbarna inte ville ha men fina böcker hade dem så vi köpte en ABC bok med en fin rim-saga i för 10 kr. Tjejerna vart ju jätteglada. Det är bara synd att det inte är lika självklart för alla. Och det värsta jag vet är självupptagna människor!!

MEN.. Jag har världens underbaraste pappa och barnen har världens bästa morfar som sade till barnen "vet ni vad.. om ni räknar ut hur mycket allt skulle gå på så köper morfar det av er".. Och ja, grabbarna kommer få en hundring var av sin morfar som har ett hjärta av guld och köper dessa leksaker av sina barnbarn. För att absolut ingen annan kunde ta sig en minut av sitt liv och säga hej till pojkarna, rota lite i lådan och fråga vad saker och ting kostar. Jag hoppas att grabbarna vill göra detta igen, även fast det inte gick så bra. Att vi i sommar kan ha en liten loppis tillsammans. Jag är iaf jättestolt över mina pojkar, som kämpade sååå mycket för detta. Som tog sig ut i kylan i hopp om att någon skulle komma och kika. Jag är så stolt! Mamma älskar er!!